Mori dorёn e mikeshёs sё
saj, e vuri nё gjoks, mbi kёtё kafaz tё rrumbullakёt e tё mbyllur tё zemrёs sё
grave, qё i mjafton shpesh burrave dhe qё i pengon ata tё kёrkojnё mё kot aty
brenda. Nё tё vёrtetё zemra i rrihte fort.
Kam lindur me tё gjitha
instiktet dhe ndjenjat e njeriut primitive tё zbutura nga arsyetimet dhe
emocionet e njё tё qytetёruari. …
E dua ujin me pasion tё madh: detin qё ёshtё
shumё i gjerё, shumё i lёvizshёm, e pamundur ta kesh tё tёrin pёr vete; lumenjtё
kaq tё bukur, por qё ikin, qё ia mbathin dhe mbi tё gjitha, kёnetat ku fёrgёllon
tёrё bota e panjohur e kafshёve tё ujit. Kёneta ёshtё njё botё e tёrё mbi tokё,
botё e ndryshme qё ka njё jetё tё vecantё, qё ka banorёt e saj, udhёtarёt nё
kalim, zёrat dhe zhurmat dhe mbi tё gjitha shume mister. Shpesh asgjё s’ёshtё mё
trubulluese, mё shqetёsuese, mё e frikshme se njё kёnetё. Pёrse kjo frikё qё
shtrihet mbi hapёsirat e ulёta tё mbuluara nga uji? Mos vallё janё zhurmat e
turbullta tё kallamishteve, flakёt bredharake e tё cuditshme, qetёsia e thellё
qё i mbёshtjell nё netёt e qeta, apo mjegullat e lehta e tё cuditshme qё
zvarriten mbi xunkthat si fustane grash tё vdekura, apo plluquritja e padukshme
kaq e lehtё, kaq e ёmbёl dhe mё terrorizuese se sa gjёmimi i topit tё luftёs,
apo bubullima e qiellit qё i bёn kёnetat t’u ngjajnё vendeve tё ёndrrave,
vendeve tё frikshme qё fshehin njё sekret tё panjohur dhe tё rrezikshёm brenda
tyre? Jo. Ёshtё njё tjetёr gjё, njё mister tjetёr, mё i thellё, mё i rёndё qё
valёvitet nё mjegullat e dendura, ndoshta vetё misteri i krijimit tё botёs.
Sepse nё ujin e ndenjur e me llucё, nё lagёshtirёn e madhe tё tokave qё lagen
nga uji nёn nxehtёsinё e diellit cfarё s’do tё lёviste, s’do tё dridhej, s’do tё
celte nё ditёn e parё tё jetёs?
Ai kishte ёndёrruar pёr
njё njeri aktiv, tё gjallё e tё hedhur, qё nuk lodhet nga asgjё, kur pёrplaset
me realitetin e marrё, qё nuk trulloset tё paktёn nga gjёrat qё s’i kupton.
Shkatёrrim i parakohshёm?
Gjithё frika njerёzore vjen prej tij!
No comments:
Post a Comment